åh herrejisanens.
jaja, jag ska sova nu..
och för alla som kanske undrat varför de har varit lite fram och tillbaka med mitt humör på bloggen osv så har jag och fredrik i alla fall gjort slut nu, på riktigt. och jag känner väl att det inte riktigt är det bästa som hänt mig, snarare tvärtom. från första gången jag såg honom i ängelholm när vi hade upptaktsträff med RIG så var jag så jävla säker, så himla säker. det var han jag vela ha.. eller, jag visste ju egentligen ingenting om kärlek. absolut ingenting. men om ordet kär är detsamma som att smilegroparna satte sig vid örsnibbarna när man såg en person, att det pirrade i magen varje gång man hörde hans röst eller mötte hans blick, eller av bara självaste tanken på honom. då vet jag vad kärlek är. varje dag den veckan i början av det som skulle till och bli mitt nya liv, så var det fredrik som var i mitt huvud. dock hade jag det lite jobbigt med tanke på allt underbart som hade hänt mig innan jag flyttade. kan man vara kär i två personer samtidigt? i så fall var jag nog det där ett tag. men i alla fall så var det fredrik som var i mitt huvud och jag blev så glad när han bara lade märke till mig, en liten fjärt från hofors. haha :) efter den veckan så var det dax att ta plats i en helt ny stad, en ny skola, med nytt folk osv. väldigt spännande men också ganska tufft. första skoldagen så minns jag att jag skickade det första smset någonsin till honom: tjena kexet. bra början va? vilken jävla charmör man är, ha ha.. men det gick kanske hem ändå? eller vad vet jag.. började i alla fall att träffa denna filur ungefär varje dag i ca två veckor. de bästa veckorna jag varit med om i hela mitt liv. det ska ni veta.. jag var så glad, så fruktansvärt glad. jag hade ju aldrig varit kär. men nu var jag verkligen det. den 3 september 2009 blev våran dag i alla fall.
idag är det den 28 mars 2010, det har gått snart 7 månader. en stor bit i mig har liksom försvunnit, nu när han är borta. jag saknar och tänker på honom varje dag. innerst inne så vet jag att det inte kommer att bli vi igen, även om jag varje dag hoppas. han tar studenten i juni, och jag är världens gladaste för hans skull!! det är då hans liv börjar och här kommer jag att stå kvar, som den jag var innan jag träffade honom. även om jag nog är en helt ny människa, pga honom. när jag tänker efter så är nog detta det allra bästa ändå. även fast det just nu känns så fruktansvärt jävla sjukt orättvist. jag var ju så säker.
det som känns allra mest jobbigt är nog att han verkligen var min största, första kärlek. och dessutom att jag hade honom från min start här uppe i umeå, det är han som hela tiden har varit min trygghet. hur ska jag klara mig utan den? det är något jag måste lära mig. många underbara stunder har vi haft tillsammans, men också några lite sämre. skratt och gråt har vi delat, ilska och glädje. även många nya upplevelser.
jag älskar inte längre fredrik, inte som jag gjorde då. jag är fortfarande kär, det är jag. men inte alls som då. vissa dagar känns allt bra och jag tänker inte på honom alls. andra dagar jag kan börja gråta för minsta lilla som påminner om honom(sån är jag). varje dag saknar jag min bästa vän att krama och förklara för hur jag känner.
du har fått mig arg, jättearg, flera gånger. men vad spelar det för roll när vi alltid blivit sams och visat vår kärlek igen, sen?

det svåraste för mig nu kommer att vara att släppa dig fredrik. inse att det inte längre är vi.
men även om det är såhär, så ska du veta att du fick mig till världens lyckligaste människa under den tid vi varit tillsammans. helt klart. jag är så glad att du tog tag i mig, hjälpte mig och älskade mig.
varje dag kommer jag att tänka och minnas, minnen är det bästa som finns.

jag önskar dig all lycka på hela jorden, det ska du veta. du är den absolut finaste som finns.

you will always be a part of me ♥






                              glömmer dig aldrig pluppen.