Ibland gör jag saker jag inte borde göra, lika ofta som jag kan säga saker jag verkligen inte borde säga. Men jag är människa, precis som du. Vi begår misstag, vissa större än andra. Vissa misstag vi aldrig kommer att kunna reparera och vissa så obefintliga att dem knappt existerar. Det är ofta jag sårar de personer som betyder mest av allt, i mitt liv. Eller ofta ska jag inte säga. Men betydligt fler gånger än vad jag borde göra det, i alla fall. När jag tänker efter, så finns det så fruktansvärda saker som människor får uppleva. Saker som jag hoppas att jag aldrig någonsin kommer att behöva vara med om. När du tagit dig igenom en av alla knutar i ditt liv så är du snabbt på fötter igen, men den tid det tar att komma tillbaka till det och där du en gång var, det tar tid. Tid som är alleldes för värdefull för att behöva ödslas till att ta dig upp igen. De felsta gångerna du hamnar här så tar du dig ut oskadd, men vissa gånger är det betydligt svårare än så. Det viktigaste är att tänka lite längre i kritiska lägen. Det är viktigt att du är säker på det beslut du tillslut fattar. Sorgen gör så jävla mycket ondare än vad lyckan gör, sorgen är en del av dig som är mycket svårare att vänja dig vid, än lyckan. För vissa handlar det inte om att ta rätt beslut eller att vara på "rätt plats vid rätt tillfälle", vissa har oturen att bedrövas av olyckan trots att dem gjort allt för att undvika "detta". Just för att livet är, förbannat orätvisst. 

---