Goddag! 
Johan ligger hemma i magsjuka, som många andra umebor tydligen också gör. Hemskt synd om honom, han var nästintill död igår när jag besökte honom. Då han ännu inte hade kräkts, vilket han ringde och berättade att han hade gjort, just när jag klivit innanför min dörr. Fint. Mysigt. Trevligt. Tänkte jag då. Men än är jag frii från magont. Det enda onda jag känt är pga det förbannade talet vi hade idag, natoinellatalet i svenska, alltså. Men nu är den smärtan som bortblåst, galet så skönt det var att gå det gjort. Och med bra resultat (eller en bra känsla i magen, åtminstone) känns det ännu bättre! 
Nu ska jag käka eller dylikt, ikväll väntas ansiktsbehandling tillsammans med Micke. Spontant och väldigt roligt. Imorgon är en annan dag.