Kan väl börja med min pappa, äldst först!

Min pappa heter Michael Cliffoord(som jag) och ja, how old? 39! Fyller 40 den 18e december this year! Så pappa kom ihåg, dagen efter är du närmare 50 än vad du är 30, hellyeah! Han jobbar som ingenjör på lantmäteriet, mäter ut gränser och sätter ut dem på kartor osv. Eller något i den stilen iallafall....

Min pappa är iallafall världens bästa pappa, det ska sägas. Pga sin ålder kan man tro att han är inne i en kris, men ickesanicke. Den har pappa inte kommit in i och lär förmodligen aldrig göra det heller. Något annat han är inne i är nån slags godiskris och den lär han aldrig komma ifrån, hehe. CHIPS! Förutom goda saker så tycker pappa om att spela innebandy, titta på allt i sportväg(mest på mig, united oxh hammarby), spela poker, lyssna på musik(fråga mig inte på hur många konserter han varit), bossa och dondera med dotra sin och andra schyssta pappa-grejer. Trots att man vägrar att inse det själv så tror jag att min pappa är som alla andras pappor till viss del, men på vissa stadier så är han nog inte det. Ingen pappa är en annan lik, hehe. Kommer alltid på mig själv att jag snäser åt min lilla pappa, allra mest då vi pratar i telefonen och det är dålig sändning, haha! Men jag blir så irriterad och less när jag hör att han är det också, hatar den rösten!! Min pappa är bäst. Jag säger det nog alltför sällan till honom, men han är det och jag älskar honom. Något som jag däremot sagt väldigt ofta, inte till honom, men till vuxna i Umeå som frågar om mina föräldrar, det är att jag på ett sätt kommit mycket närmare min pappa under tiden jag bott i Umeå. Kanske låter väldigt konstigt, men det är faktiskt sant. Innan jag flyttade var det som att pappa och jag boxade varandra på axeln, skrattade lite, sen inge mer med det, vi var pappa och dotter ba! Prat om flick/pojkvänner, alkohol o andra dumheter fanns inte ens på kartan att det skulle komma på tal, HEHE. Eller ibland var vi väl på varandra och retades lite bara, hahaaaa. Men idag är vi mer som kompisar jöö, snackar om det och kan föra normala och seriösa diskussioner. Är hemskt glad för det kan jag säga, för en sån betyder mycket för mig. Från en pappas synvinkel får man liksom ett annat perpektiv på saker och ting. Tänkte på hur mycket jag faktiskt beundrar min pappa idag, när han skjutsade hem mig efter att vi hade "plugga" lite matte. Han har en sån härlig personlighet, när man tänker på den. Och han är precis som jag, ibland tänker man innan man pratar, men det slår en själv på direkten vad man just sa, och då blir man ledsen men vet inte riktigt hur man ska agera.

Tänkte bara säga att jag älskar dig papi, och tack för alla underbara gener du skänkt mig, speciellt alla knäproblem. Puss på dig

hehe hola padre..............(och ja jag vill att vi åker utomlands igen) :D

Exakt som pappa så fyller hon år den 18e decemer(yeahknow its coool), hon fyller dock bara 38 snöiga vintrar mina vänner. Men även dessa år börjar sätta sig. Who is she? Pluggar nå träslöjd/smide i Västerberg, ett år bara, annars är hon vaktmästare(?) på vårt underbara badhus i Hofors! Hon älskar det inte, men vågar inte trotsa chefen tyvärr. Hon skulle kunna ha något såå mycket bättre, bara hon tog tag i det, det vet jag och alla andra som känner min mamma. Världens bästa mamma är vad hon är också, men inte bara världens bästa mamma utan ocksåden starkaste människan jag vet. Finns många som varit med om hemska saker, men allt jag vet att min mamma har blivit utsatt för, klarat sig igenom och tagit sig vidare ifrån, det är enormt bra av henne och för det är jag världens stoltaste dotter. Nog om det. Min mamma tycker( i grund och botten) om att träna och hålla igång med både gym och löpning. Hon har dock ont i sina knän nu och har väl precis som jag, nåågra kilo för mycket på rumpa och lår, så det blir lite jobbig och onödig belastning på våra knän, HÄHÄ LOVE YOU MUM! :) Men hon håller faktiskt i med gym än, grymt bra. Hon är också precis som jag, ska alltid ha massa märkliga projekt för sig.. Men sånt gillas mycket!! När mami var yngre så har hon faktiskt både spelat fotboll och varit riktigt duktig på volleyboll, en merit där! Hur är min mamma som person? Exaktpåpricken som jag, skulle jag säga. Fast ändå så olika. Hon har världens bästa humor och vill alla gott, älskar sol och värme. Mum&I i ett nötskal. Men ack så underbart det är att ha en mamma som man lika gärna skulle kunna kalla sin bästavän(inte som dig fanny). Det kallar jag ett bra band mellan mor och dotter. Till min mamma kan jag verkligen säga, berätta och fråga om allt i hela världen. OCH DÅ MENAR JAG ALLT. För det första så skäms jag inte för något, vill bara veta svaret ju. Och för det andra så vet jag att hon har ett bra svar, eller iallafall ett tyckte och så. Älskar det! Det är en sån sak som jag uppskattade lite för lite då jag bodde hemma, men något som slagit mig nu när jag flyttar. Jag vet att det är många tjejer som är nära med sin mamma, men jag är tusan lite närmare än alla andra. Så känns det iallafall. Och jag skulle inte för något i hela världen byta ut min mamma eller vår relation mot något på hela jorden. Jag kan vara riktigt less på henne, sur, arg, oförstående och gud vet allt. Men hon kan vara det på mig också så vi kompletterar varandra perfekt. Och även om vi bråkade, tjaffsade och skrek på varandra, så blev vi alltid sams. Och oftst bara genom ett leende, ett litet förlåt, en kram och ett jag älskar dig pusspusspuss!

Jag älskar dig mami. Det vet du.

hi mami, smile to the cameraaa! :)