...
Sitter i soffan hemma hos Johan, kom just hem efter världens längsta och drygaste bussresa från söder till norr. Jag vill härifrån igen. Jag vill hem. Hem och vara med min familj. Jag har aldrig haft den här känslan förut. Men nu känner jag den verkligen. Har gråten i halsen hela tiden. Och såfort jag tänker på mina småsyskon så börjar jag gråta. Har haft det så jäkla bra hemma. Mys hela veckan och inge tjaffs fram och tillbaka som det kan bli. Sen var Johan med mig så jag slapp saknaden av honom. Åh, åh, åh.. Vill se mina syskon växa. Inte komma hem när dem växt :( Blää.. Vill inte vara här. Känns mer fel än någonsin.
Och sen är det så jobbigt när jag känner att den enda jag kan kasta all min skit på är Johan. Han ska inte behöva få ta allt mitt jämt. Vi börjar ju också att bråka då. Men jag känner inte den ryggen hos någon vän, som jag verkligen kan dela alla mina feelings med. Det är också en sjukt jobbig känsla. Tur man har bloggen att skriva av sig på, haha..
Väldigt tråkigt och drygt inlägg, men men.. Blir sådana ibland också.
Till råga på allt så hostar och snorar jag så jäääkla mycket just nu. Så kan inte träna hella.. Kommer bli en jobbig start. Och en sista sak som känns P I S S ; vi ska på fredag åka till Uppsala, med buss. Jag ska alltså färdas i en buss 9 timmar, igen. Okej, sammanlagt detta lov så har jag åkt sisådär 17 timmar i bil/buss. Umeå t.o.r och Stockholm t.o.r. Jippi så skoj...
Hoppas ni haft ett bra lov iallafall, det gör jag verkligen!
Du vet lilla ylle att livet går upp och ner.Nu är du nog lite trött och lite hängig, du ska se att det blir bättre. Ring och bråka med mig istället så att Johan inte ska få allt skit. Kram på dig.
Be strong! Inte långt kvar tills du får göra vad du vill Jennifer, vare sig du kommer tillbaka hit eller inte så kommer det bli lättare för dig att åka iväg och göra det som känns bäst vid situationer som dessa. Håll ut och kör ditt race. Finns ingen som du Cliffoord. Love!
Hörru lilla vän, detta var Inge kul att läsa.. Jag kan tänka mg att det är sjukt jobbigt att lämna sin familj när man har haft en hel vecka med värme och kärlek.. Det kommer att bli bättre och snart tar ju vi studenten(KUNG!!!!) och då får du göra vad du vill:) kämpa och visa ditt starka jag som jag vet finns där inne hos dig och jobba sista biten. Du klarar det!!
Dags att du kommer på middag hos mig i veckan, jag lagar mat och du är mitt sällskap, hur låter det?:) puss på dig<3
